Om 1 vecka går jag på pappa ledighet 1 månad till, och då kör vi igång igen. Ska se om jag lyckas komma ner under 100 strecket den här gången.

Saken är den, att jag egentligen äter alldeles för lite fisk. Speciellt nu när jag är pappaledig så blir det mest kött och chark, och givetvis en hel del kyckling. Fast tänk att det ska vara så himla svårt att hitta högkvalitetsprodukter här ute i förorten. Försökte hitta någon härlig gårdskyckling häromdagen, och det var lögn i helvete att hitta någon..!!!

Nåja, börjar närma mig mitt delmål nu… ska bli härligt.

Japp, så rasslar det till lite grann igen, fan vad härligt det känns igen. Fast på något sätt så börjar jag inse nu hur lång tid det här kommer att ta. Just nu går jag ner i genomsnitt 1,19 kg/vecka, och fortsätter jag i den takten så kommer det att ta ca 1 år, och då tänker vi positivt. Och det är då i allra bästa fall, och att jag inte stöter på några barriärer eller formsvackor. SSS brukar säga att det tar ca 1,5 år för en kille som mig att komma ner i matchvikt, så kanske sommaren 2011 kan vi gå lite mer barbröstade igen…

Hur som helst, jag är kanonnöjd med veckan, minus är ju helt perfekt. Jag fokuserar mycket på nu att öka mitt fettintag och hålla en så hög SSSRatio som möjligt. Det är svårt… faktiskt. Mycket har med mental inställning att göra (som allting annat), och vissa gånger blir man nästan illamående av allt fett man vräker i sig. Det gäller bara att hitta sådant man tycker om.

BMI 41.9, hehe, snart så är man inte “kraftigt överviktig” längre. Vid vaccinationerna i höstas så satte dom den gränsen vid BMI40 om jag kommer ihåg rätt…

Jag har varit lite dålig på att skriva (igen) på sista tiden. Skrivkramp är väll en av anledningarna, men som vanligt så har jag lite för många järn i elden. Är hemma med en lite tjej på 9 månader, som ska ha MYCKET uppmärksamhet “prio 1″, tog på mig ett ordförandeskap i ombildningen till bostadsrätt här i huset “du är ju ändå pappaledig och har väll tid” (duh), samt att jag håller på och renoverar lillans rum där jag åkte på att riva ner all tapet innan jag kan börja kladda på färg. Så, det är mycket att göra. Mina tankar just nu är också på vilken hoj jag ska köpa till våren som närmar sig med stormsteg. Jag har gått och förälskat mig i den den nya VFR1200′an – jag veeeet – många tycker att den är skitful, men jag gillar den faktiskt.
Nu är ju inte det något jag ska börja med givetvs, bara försäkringen skulle sänka min ekonomi, men jag tänker mig en lillebror till den, en lite äldre VFR800. En bra “alround-hoj” skulle jag tro.

Jodå, jag lever forfarande. Har varit väldigt “ur gängorna” den senaste veckan, och det synns lite grann hur jag har ätit. Om jag får slå mig för bröstet lite grann, så har jag i alla fall lyckats hålla mig något så när inom ramarna, och med det så har jag fortfarande gått ner. Ganska lite den här veckan, men det är i alla fall ett minus.

Det här visar ju nu dock hur jag måste leva mitt liv sedan när jag har nått min målvikt. LCHF är för mig nu inte bara en diet, utan en livsförändring. Om jag vill hålla min vikt någorlunda, samt hålla mig ifrån den diabetes som finns i släkten, så kommer jag nog aldrig att kunna äta som allt folk runt omkring mig.

….aaalways look on the briiiight side of life….

Så, vad händer nu undrar du? Tja, jag börjar idag med en “kickstart”. Målet var fasta i minst 1 vecka, och på så sätt börja min nya diet – men efter vad jag känner än så länge idag så känns det JÄVLIGT tungt. Det är dom här hungerkänslorna som är grymt jobbiga. När man i 40 år, så fort man känt sig hungrig haft möjligheten att stoppa något i munnen, bara avbryta alltihop är jäkligt märkligt. Men ändå är det väll just det som jag har kommit till insikt med, att jag behöver bryta den här trenden. Att lära mig att fasta kanske är rätt väg för mig att gå? Och sedan får att hålla vikten använda fastan som ett verktyg för att hålla min konsumtion i schack?
Ärligt talat så vet jag inte, men det är i alla fall värt ett försök. Jag är väldigt medveten om att fasta inte är rätt sätt att tappa vikt på av många anledningar, men det är ju inte därför jag gör det. För mig handlar det helt och hållet om att bryta en trend med dåliga matvanor.

Mitt största problem, och också mitt största hot mot min vikt är just det att jag är en tröstätare. Jag söker min tröst i ätandet när jag känner mig deprimerad eller upprörd över någonting. Detta i kombination med ett dåligt självförtroende har för mig blivit ganska förödande. Jag blir deprimerad över att vara tjock -> äter för att trösta mig -> blir ännu tjockare och mer deprimerad -> äter för att trösta mig igen….osv osv. Lägg sedan till dom gånger som jag känt mig upprörd eller deprimerad av andra anledningar – det har ju blivit ett antal hamburgare på vägen hem efter jobbet vill jag lova..

Dagens vikt, 132.3kg! Jag har gått upp sedan jag senast stod på vågen. Faktum är att jag verkligen känner hur jag har ökat i vikt, och att jag nu verkligen känner mig tung. Men så är det ju också en 50 kilos ryggsäck som jag släpar runt på.

I övrigt så är jag ganska nöjd med dagens resultat. 1750 kcal, när jag lyckades förra gången så  höll jag en nivå på ca 1500-1800 / dag, då rasade jag med ett genomsnitt 1,5-2 kg/vecka utan träning. Visserligen är jag betydligt äldre idag, men det kompenserar jag med träningen – hoppas jag..:)

Som jag sa, mycket har hänt den sista tiden och min viktminskning vart jag tvungen att lägga på hyllan ett tag för att jag skulle orka med mig själv, och för att kunna vara någorlunda dräglig för min omgivning.

Den största nyheten är att jag ska bli pappa, japp, gubben skjuter skarpt fortfarande. Jag och min fru har försökt under flera års tid att få barn, men det har inte lyckats och vi hade i stort sett gett upp hoppet helt när hon kom och berättade att hon är gravid. Jag är enormt lycklig över det här, det känns som om man har skrapat fram en miljonvinst på triss. Samtidigt är jag omtumlad och nervös, jag trodde ju inte att vi skulle få några barn…så omställningen har varit ganska ordentlig.
Min fru tar upp en del av min tid och fokus just nu, så det är lite svårt att koncentrera sig på viktminskningen. Men saker och ting håller på och stabiliserar sig, så det ska nog gå bra lite längre fram.

Julhelgen var också otroligt stressig för mig. Min frus graviditet som grädde på moset…. När den 20 dec kom så låg jag på över 200 arbetade timmar för december månad och var relativt slutkörd, jag gick sedan på en tre veckor lång ledighet och jag har precis börjat jobba igen efter den.
Arbetsmässigt så har jag börjat jaga nu efter ett dagtidsjobb. Att jobba som jag gör med småbarn är inget som jag önskar, utan jag behöver verkligen ett dagtidsjobb med hyfsad lön. Det finns inte så många alternativ för en kille i min branch, men jag har en del metrevar ute, och jag hoppas att jag ska få napp snart.

Vikten då – katastrof!! Jag har gått upp en hel del och är tillbaka där jag började i oktober, 130.1 kg idag….suck! Jag har haft en del funderingar på att söka hjälp hos sjukvården, men jag vill nog göra iallafall ett försök till innan jag gör det. En gastrik bypass skulle innebära slutet för min karriär (tja, karriär och karriär ), och medecinering är inget jag heller vill hålla på med. Så det är dags för lite nya tag. Jag har ett nytt mål till 2010, att bestiga Helax i Funäsdalen, en gammal barndomsfröm som jag haft och vi får väll se om vi når dit eller inte.

Stressen är inte bra för mig och min diet. Stressen gör det enormt svårt för mig att fokusera på vad jag ska äta och inte äta, för att inte tala om NÄR jag ska äta. Jag känner att jag behöver ett medel för att kunna fokusera på sådana saker. Körde ala carte service nu 2 dagar, och det var totalt förödande. Jag kom på mig själv med att småäta en rad onyttiga saker som jag VET att jag ska låta bli.
Man kan tycka att jag borde vara van vid att hantera stress efter att ha jobbat med det jag gör i snart 20 år, men jag tror att det är just på det sättet jag har hanterat det, genom att äta. Så då gäller det för mig att försöka bryta en 20 år gammal vana om jag ska klara av att gå ner i vikt och sedan hålla den.