BRÖÖÖÖÖÖÖD

Under dom sista åren så har jag utveklat en passion för riktigt härligt, handknådat och nybakat bröd. Fortfarande varmt och med beskedlig smörklick på…. mmmmm …..! På dom restauranger jag har arbetat på har jag tagit heder på att alltid ha ett bra, nybakt bröd. Lite av Anthony Bourdains sätt att se på det, man kan bedömma ambitionen på restaurangen genom att titta ner i brödkorgen.

När nu min syster kommer på besök och ringer och ber mig baka lite bröd tills hon kommer, jag LIDER av dofterna som sprids i mitt kök. Munvattnet forsar på mig när jag lyfter ut mina kumminkryddade surdegsbullar ur ugnen, och jag lider alla helvetes kval när jag försöker stålsätta mig och stå emot frestelsen.

Sådana här “alternativa” recept har jag aldrig vart speciellt mycket för heller. På något sätt tycker jag att det är fel och att man lurar sig själv när man börjar söka “alternativ” för dom maträtter som man inte längre kan/eller bör äta.
Därför så har det aldrig varit aktuellt för mig att ersätta bröd med något annat, det finns liksom inget syfte för mig att göra det. Är det bröd som jag är sugen på så är det bröd jag vill ha, och inte något fabricerat som försöker efterlikna bröd.

Men, så är det jävligt jobbigt ibland också….fan…

Mycket har hänt…

Lördag morgon, och jag är ledig.
Jag har sett att det har kommit in en hel del kommentarer den sista tiden. och bättre sporre för att få mig att börja skriva igen finns inte :)

Som jag sa, mycket har hänt den sista tiden och min viktminskning vart jag tvungen att lägga på hyllan ett tag för att jag skulle orka med mig själv, och för att kunna vara någorlunda dräglig för min omgivning.

Den största nyheten är att jag ska bli pappa, japp, gubben skjuter skarpt fortfarande. Jag och min fru har försökt under flera års tid att få barn, men det har inte lyckats och vi hade i stort sett gett upp hoppet helt när hon kom och berättade att hon är gravid. Jag är enormt lycklig över det här, det känns som om man har skrapat fram en miljonvinst på triss. Samtidigt är jag omtumlad och nervös, jag trodde ju inte att vi skulle få några barn…så omställningen har varit ganska ordentlig.
Min fru tar upp en del av min tid och fokus just nu, så det är lite svårt att koncentrera sig på viktminskningen. Men saker och ting håller på och stabiliserar sig, så det ska nog gå bra lite längre fram.

Julhelgen var också otroligt stressig för mig. Min frus graviditet som grädde på moset…. När den 20 dec kom så låg jag på över 200 arbetade timmar för december månad och var relativt slutkörd, jag gick sedan på en tre veckor lång ledighet och jag har precis börjat jobba igen efter den.
Arbetsmässigt så har jag börjat jaga nu efter ett dagtidsjobb. Att jobba som jag gör med småbarn är inget som jag önskar, utan jag behöver verkligen ett dagtidsjobb med hyfsad lön. Det finns inte så många alternativ för en kille i min branch, men jag har en del metrevar ute, och jag hoppas att jag ska få napp snart.

Vikten då – katastrof!! Jag har gått upp en hel del och är tillbaka där jag började i oktober, 130.1 kg idag….suck! Jag har haft en del funderingar på att söka hjälp hos sjukvården, men jag vill nog göra iallafall ett försök till innan jag gör det. En gastrik bypass skulle innebära slutet för min karriär (tja, karriär och karriär ;) ), och medecinering är inget jag heller vill hålla på med. Så det är dags för lite nya tag. Jag har ett nytt mål till 2010, att bestiga Helax i Funäsdalen, en gammal barndomsfröm som jag haft och vi får väll se om vi når dit eller inte.

Känns positivt..

Japp, det gör det. Motivationen ligger på topp just nu. Det enda som det går riktigt dåligt med är träningen, jag jobbar för mycket helt enkelt så det är enormt svårt att hitta tid och ork till träning.  Tro mig, man är INTE inspirerad att gå ut på en rask promenad i 45 min / 1timme efter att ha stått i ett varmt kök i 16 timmar. De enda träning jag försöker se till att få är att sluta vara så slapp, ta trappor istället för hiss osv…

Men matmässigt känns det fin fint. Ända sedan jag började med min low carb fusion så har min status på magen blivit mycket bättre, och då menar jag hur jag mår. Att jag går ner i vikt är en bonus, faktum är att jag mår fan så mycket bättre.
Visst, jag kommer nog att sakna en härligt krämig potatisgratäng i stora lass och jag kommer att få problem när jag åker till Filippinerna nästa gång, där riset är basen i varje måltid. Men det får bli ett annat problem och inget som jag vill bekymra mig om just nu