Tag Archives: funderingar

Inspiration…

Posted on by
Reply

Har varit ett tag nu som jag skrev, men om man bläddrar i bloggen bakåt så ser man att det är inte alls ovanligt när det gäller duckling. Men nu känner jag inspirationen komma igen, av lite olika anledningar, och det är en del saker som behöver tas tag i. Har gått upp en del sedan jag slutade, mest på grund av lite depressioner och en del öldrickande under ledigheter. Det kan vara så satans gott ibland … :/

Mitt sockersug är tillbaka, med råge – och när man har svårt att hitta motivationen så är det förbannat svårt att komma tillrätta med. Jag har satt en deadline för nu på måndag.

Mitt mål på måndag är att ligga konstant under 10 kolhydrater / dag, helst under 5. Jäkligt svårt när man är ansvarig för smaken på maten, men fan. Har lite nya ideer för webbsidan också, med grafer osv, får se hur det går att implementera. Som alla vet så har det nästan blivit lite religöst för mig att jag totalvägrar att betala för allt som är relaterat till mitt viktproblem, och jag är en stor älskare av gratistjänster.

Har flera ggr funderat på lite adwords på sidan, och det kommer nog att bli så. Kostnade för webbhotellet börjar bli kännbar, så jag behöver defenetivt få in lite plus på det kontot.

Vart tog jag vägen?

Posted on by
Reply

Ja, det kan man ju fråga sig?

Tja, det har varit jäkligt tungt på flera fronter här hemma på sista tiden, och väldigt nära skilsmässa. Jobbigt som fan, men jag det kanske kommer att lösa sig, i alla fall så som det ser ut nu. Tiden kommer att få utvisa hur det hela slutar. Jag hoppas att det här strulet kommer att lösa sig, men inget är klart ännu.

Viktmässigt har det gått väldigt upp och ner. Jag har pendlat emellan 118,5 – 120,0 under dom senaste veckorna. Konsekvent har jag lyckats hålla mina kolhydrater på någonstans emellan 10-30g / dag, även om mitt kaloriintag många dagar har skjutit i höjden.

Mitt stora problem som jag har beskrivit förut, är att jag är en kronisk tröst-ätare. Blir jag riktigt arg, ledsen eller deprimerd så kan jag fullkomligt vräka i mig mat – skitjobbigt alltså. Det finns liksom ingen hejd ner jag deppar ner mig, utan bara ett omättligt “sug”. Kanske man skulle ta och hälsa på en hjärnskrynklare om det…äh, har fått nog av läkare
Fördelen är ju i alla fall, med lchf dieten så finns det vägar att gå när suget faller in.

På tal om läkare, jag tror jag ska ta och boka in ett läkarbesök faktiskt. Skulle gärna vilja ta ett blodprov för att kolla min värden, och kanske gämnföra litte grann mot hur det såg ut i höstas. Trots allt så har jag ju fortfarande gått ner 20kg sedan dess, och lagt om kosten radikalt. Min gamla resultat borde ju finnas i min journal… eller??

En annan anledning till att jag har kännt mig deppig är också bekymret för hur det ska gå när jag börjar jobba igen. När jag gick på pappaledigheten i september förra året så var jag VÄLDIGT slutkörd – många skulle nog ha kallat det för att “gått in i väggen”. Nu är det alltså dags för skiten igen, och jag har verkligen ingen lust att gå tillbaka till samma branch igen. Mina prioriteringar har ändrats radikalt under det här året, och stå och slita ut mig genom att röra i grytor 10-12 timmar per dag är verkligen inget jag känner för, jag har fått nog av det.
Restaurangbranchen har definitivt sin charm, och det har varit många roliga stunder – men det har sitt pris, och det är pris om jag inte är beredd att betala längre, jag tycker helt enkelt inte att det är värt det, så duktig kock är jag inte.
Helst skulle jag vilja göra något helt annat, problemet är vad?? Hade en vild ide att utbilda mig till kostrådgivare, något jag funderade på under vintern här, men hur ska jag finansiera det?? Att jobba som kock har ju inte byggt upp några högar av pengar direkt, mer tvärt om, högar av skulder…
Och finns det någon arbetsmarknad för kostrådgivare idag??  Har inte sett något överflöd av annonser direkt.

Så just nu vet jag inte, har faktiskt inte en susning om vad jag ska hitta på…

Tack för inspirationen…

Posted on by
Reply

Jag har haft mycket funderingar den sista tiden, humöret har gått upp och som ner som den värsta klimakteriekärringen. 40 års kris ? Låga sockernivåer ?? Jag vet inte, men jag har varit ganska rejält nedtryckt i skorna. Mått dåligt bara jag gått in på Facebook och sett alla hyperpräktiga kommentarer. Livet är tungt ibland, för mig har det flera innebörder….

Allt det här har ju inte gjort saken bättre, vågen stannar nu på 136.1 och midjan ligger på 151 cm – mao så är jag större än någonsin just nu. Alla kläder börjar bli för små, så vill jag inte investera i en ny garderob så är det hög tid att ta mig i kragen och komma igång. Vad jag hade tänkt är att ge LCHF en ärlig, ny, chans. Jag känner att jag inte var riktigt dedikerad förut och höll på och tryckte i mig saker som jag inte ska äta. En stor utmaning i det här blir att få min familj att förstå hur prioriteringen ligger. Har jag lagat mat, och lagat min egen mat på sidan om så att jag ska få det jag behöver, så kan jag inte sitta och lyssna på gnäll att dom vill “ha samma som mig” bara för att det ser gott ut.
Lika lite gör dom inte direkt livet lättare för mig genom att envisas med att köpa hem chips, ostbågar och jäkla massa o-nyttigheter. Visst det är lätt att skylla ifrån sig, fast jag ser inte det här som en orsak, utan som ett problem som jag har svårt att hitta en lösning på. Det är ju trots allt jag som behöver anpassa mig till världen runt omkring mig, och inte tvärtom.

Sparken i röven kom är nu kom i alla fall från kommentaren från fuldrutt på förra posten… och att det faktiskt finns folk som läser mitt dravel, mer av den varan så kanske jag lyckas hålla igång det här.

  • Vikt: 136.1
  • BMI: 46.00

Mycket har hänt…

Posted on by
Reply

Lördag morgon, och jag är ledig.
Jag har sett att det har kommit in en hel del kommentarer den sista tiden. och bättre sporre för att få mig att börja skriva igen finns inte :)

Som jag sa, mycket har hänt den sista tiden och min viktminskning vart jag tvungen att lägga på hyllan ett tag för att jag skulle orka med mig själv, och för att kunna vara någorlunda dräglig för min omgivning.

Den största nyheten är att jag ska bli pappa, japp, gubben skjuter skarpt fortfarande. Jag och min fru har försökt under flera års tid att få barn, men det har inte lyckats och vi hade i stort sett gett upp hoppet helt när hon kom och berättade att hon är gravid. Jag är enormt lycklig över det här, det känns som om man har skrapat fram en miljonvinst på triss. Samtidigt är jag omtumlad och nervös, jag trodde ju inte att vi skulle få några barn…så omställningen har varit ganska ordentlig.
Min fru tar upp en del av min tid och fokus just nu, så det är lite svårt att koncentrera sig på viktminskningen. Men saker och ting håller på och stabiliserar sig, så det ska nog gå bra lite längre fram.

Julhelgen var också otroligt stressig för mig. Min frus graviditet som grädde på moset…. När den 20 dec kom så låg jag på över 200 arbetade timmar för december månad och var relativt slutkörd, jag gick sedan på en tre veckor lång ledighet och jag har precis börjat jobba igen efter den.
Arbetsmässigt så har jag börjat jaga nu efter ett dagtidsjobb. Att jobba som jag gör med småbarn är inget som jag önskar, utan jag behöver verkligen ett dagtidsjobb med hyfsad lön. Det finns inte så många alternativ för en kille i min branch, men jag har en del metrevar ute, och jag hoppas att jag ska få napp snart.

Vikten då – katastrof!! Jag har gått upp en hel del och är tillbaka där jag började i oktober, 130.1 kg idag….suck! Jag har haft en del funderingar på att söka hjälp hos sjukvården, men jag vill nog göra iallafall ett försök till innan jag gör det. En gastrik bypass skulle innebära slutet för min karriär (tja, karriär och karriär ;) ), och medecinering är inget jag heller vill hålla på med. Så det är dags för lite nya tag. Jag har ett nytt mål till 2010, att bestiga Helax i Funäsdalen, en gammal barndomsfröm som jag haft och vi får väll se om vi når dit eller inte.

  • Vikt: 130.1
  • BMI: 43.9