Som jag sa, mycket har hänt den sista tiden och min viktminskning vart jag tvungen att lägga på hyllan ett tag för att jag skulle orka med mig själv, och för att kunna vara någorlunda dräglig för min omgivning.

Den största nyheten är att jag ska bli pappa, japp, gubben skjuter skarpt fortfarande. Jag och min fru har försökt under flera års tid att få barn, men det har inte lyckats och vi hade i stort sett gett upp hoppet helt när hon kom och berättade att hon är gravid. Jag är enormt lycklig över det här, det känns som om man har skrapat fram en miljonvinst på triss. Samtidigt är jag omtumlad och nervös, jag trodde ju inte att vi skulle få några barn…så omställningen har varit ganska ordentlig.
Min fru tar upp en del av min tid och fokus just nu, så det är lite svårt att koncentrera sig på viktminskningen. Men saker och ting håller på och stabiliserar sig, så det ska nog gå bra lite längre fram.

Julhelgen var också otroligt stressig för mig. Min frus graviditet som grädde på moset…. När den 20 dec kom så låg jag på över 200 arbetade timmar för december månad och var relativt slutkörd, jag gick sedan på en tre veckor lång ledighet och jag har precis börjat jobba igen efter den.
Arbetsmässigt så har jag börjat jaga nu efter ett dagtidsjobb. Att jobba som jag gör med småbarn är inget som jag önskar, utan jag behöver verkligen ett dagtidsjobb med hyfsad lön. Det finns inte så många alternativ för en kille i min branch, men jag har en del metrevar ute, och jag hoppas att jag ska få napp snart.

Vikten då – katastrof!! Jag har gått upp en hel del och är tillbaka där jag började i oktober, 130.1 kg idag….suck! Jag har haft en del funderingar på att söka hjälp hos sjukvården, men jag vill nog göra iallafall ett försök till innan jag gör det. En gastrik bypass skulle innebära slutet för min karriär (tja, karriär och karriär ), och medecinering är inget jag heller vill hålla på med. Så det är dags för lite nya tag. Jag har ett nytt mål till 2010, att bestiga Helax i Funäsdalen, en gammal barndomsfröm som jag haft och vi får väll se om vi når dit eller inte.

Hade besök av syster yster häromdagen, och även om hon inte är lika stor som mig så har hon växt till en hel del på bredden. I kombination med ett skadat knä och en inflamerad for så har hon det rejält tufft. Bjöd iallafall på en hälsosam middag till henne, ugnsbakad sej med rotsaksbrunoise och lite bacon tillsammans med en tomat och löksallad, funkade fint,

Jag har märkt stora skillnadet på hur jag mår beroende på hur jag äter. Känslan jag får är att kroppen har vant sig att vara utan kolhydrater, och om jag skulle få i mig en, låt oss säga en rejäl macka på vitt bröd, så blir jag helt “uppsvälld”, och känner mig trött. Ganska faschinerande faktiskt, och på ett sätt bra eftersom det fungerar som ett “antabus” för mig då jag automatiskt undviker mat som jag helt sonika inte mår bra av.
Lite nyfiken dock på om det finns fler som har upplevt liknande fenomen.

Vecka 4

- 2,2 kg sedan förra veckan vart det. Jag vägde mig i söndags, men har inte riktigt haft tid och sätta mig ner att skriva om det förrens idag – det är ju så när man har familj, svårt att hitta tiden till att skriva. Vart en ny bild också, men det är inte så stor skillnad mot förra veckan, fast den är postad illafall. Kommer framöver att sätta upp någon form av galleri sen när man börjar se skillnad på hur jag kommer ner i vikt, kan ju var ganska kul att se hur resan går framåt. Ett annats sätt just nu är ju att titta på diagrammet där man kan se tydligt alla upp och nedgångar.

Syndigt värre..
Tja, lite dumheter har jag faktiskt haft för mig den senaste tiden. Först i lördags, som jag skrev om i min tidigare post, sedan i söndags så halkade jag dit igen. Hamnade på en fest med en kompis, och det slutade med att jag blåste topplocket ganska rejält, åt och drack som om jag aldrig hade gjort något annat, men härligt var det.
Ja visst, min plan är att komma ner till min målvikt, men samtidigt vill jag inte bli fanatisk. Under min förra bantning då jag nådde 66kg så vart jag nästan lite för fanatisk och ratade allt med det minsta fett i, faktum är att jag under en period inte kunde äta någon mat med fett i utan att bli illamående.
Slutsatsen av det hela är då, att nog kommer jag att få betala för det här lilla övertrampet, men jag ångrar mig inte det minsta

Vidare, jag har äntligen hittat ett fyndigt namn för bloggen, “Fat Duck”, och så fort det har gått igenom alla dns’er så kommer jag att flytta hela klabbet, så bered er på en adressuppdatering under närmaste dagarna.
Anledning? Tja, jag ville att den skulle ha ett eget namn helt enkelt, som inte var associerat med mitt “normala” liv så att jag känner full frihet att ta ut svängarna lite. Namnet “Fat Duck” kommer egentligen från Heston Blumenthals 3 stjärniga restaurang, The Fat Duck, men jag tyckte att det kändes rätt för mig och namnet var ledigt under .se

Men matmässigt känns det fin fint. Ända sedan jag började med min low carb fusion så har min status på magen blivit mycket bättre, och då menar jag hur jag mår. Att jag går ner i vikt är en bonus, faktum är att jag mår fan så mycket bättre.
Visst, jag kommer nog att sakna en härligt krämig potatisgratäng i stora lass och jag kommer att få problem när jag åker till Filippinerna nästa gång, där riset är basen i varje måltid. Men det får bli ett annat problem och inget som jag vill bekymra mig om just nu

Som gammal ala carte kock som har jobbat kväll sju dagar i veckan så har frukost varit en av mina svårigheter.
Förr, när jag var yngre, så jobbade jag minst 6 av 7 dagar i veckan. Det var inte heller ovanligt att kylskåpet hemma bestod av 10 burkar/flaskor öl och 1 apelsin. I stort sett all mat intog man sin mat på jobbet, en av dom stora fördelar med mitt jobb, man får äta precis hur mycket man vill.

Frukost är jag normalt sett van att äta när jag kommer in på jobbet, således tar det normalt sett några timmar innan jag börjar bli hungrig, även igår. Igår kom jag in på det nya stället runt 14:00, lite småhungrig men inte direkt så där akut. Det enda jag har “ätit” hitils under dagen är 2 koppar kaffe, vad att få mat direkt när jag kommer in på jobbet som jag är. Tyvärr så visar det sig att middagen dröjer, och vi sätter oss inte ner att äta förrens närmare 18:00 på kvällen, och gissa om jag var hungrig. Jag var så satans hungrig så att jag mådde illa. På något sätt så lyckades jag ändå att hålla mig från att vräka i mig en massa mat som jag är van att göra i ett sånt läge, utan det vart en liten kött bit och en radda grönsaker som fanns.
Jag snaskade visserligen en radda skivor breasola under kvällen, men det ska väll inte vara något problem tror jag.

På kvällen sen… vart det lite av min hemmagjorda tomatsoppa (ska posta receptet på den ngn gng) och lite blomkål, ett ganska perfekt avslut på dagen måste jag säga. Ska jaga fram någon till bra recept på soppa. Även om jag tycker om tomatsoppan som jag brukar göra så har jag känsla av att jag kommer att tröttna på den i längden. Ngn som har ett förslag?? Dom krav jag ställerär att soppan ska vara i stort sett fettfri och vegan med “low carb”. Det är även en fördel om den har åtminstone 7 dagars hållbarhetstid i kylskåp.

Vecka 3

Så tog man äntligen mod till sig. När jag först började den här bloggen så var jag väldigt tveksam till att posta bilder på mig själv. Tyckte att det skulle kännas patetiskt osv. Men nu, efter att ha läst ett dussintals olika bloggar och sett en radda med filmer på Youtube om personer med liknande och en del betydligt värre problem så inser man att jag inte har det minsta att skämmas för.

Så här är jag inne i vecka 3 av dieten. När bilden är tagen så har jag gått ner 5 kg, och jag har precis börjat känna att kläder börjar bli större. Den största förändringen är nog att jag MÅR väldigt mycket bättre. Med den dieten jag kör så känner jag mig aldrig däst eller trött efter att ha ätit. Visst kan jag vara lite ordentligt mätt ibland men aldrig så toktrött som jag kunde vara förut efter en måltid.

Jag och min kära fru har kommit överens om att vi ska ta det lugnt med att köpa kläder nu. Det är bättre om vi kan fira lite grann när jag uppnår mina delmål och köpa något trevligt klädesplagg. Under dom senaste 56 åren har undvikit klädesbutiker som pesten. Det hela började med en session hos grosshandlarn för ett antal år sedan. Jag var i ett stort behov av en ny skjorta och grosshandlarn brukar ha dom storleker som jag behövde. Jag kommer in och får genast hjälp av en äldre herre. Jag förklarar mitt problem och han försäkrar mig om att det ska dom ordna. Det enda han gör sedan är att mäta min hals med måttbandet som han lojt slänger runt halsen och pinar sedan i väg för att han hämta några smakprov.

Skjortan som han kommer tillbaka med är minst 5 nr för liten!! Jag sticker ut huvudet från provhytten för att fråga om  han inte har någon storlek större, men nej se det har dom minsan inte.
Varför hade han inte kunnat sagt det med en gång? Med sina tränade ögon och år som expededit i klädesaffär så måste väll han ändå ha sett att dom inte hade någon skjorta som skulle passa mig. Varför skulle han prompt ha in mig i en provhytt för att uppleva förnedringen att vara flera centimeter från att överhuvudtaget kunna stänga skjortan?? För att sporra mig att banta??? Jag kan ju lova att det gick väldigt fel… Det enda resultatet var att jag blev bara mer deprimerad och tröståt ännu mer. Sedan dess har jag knappt satt min fot i klädesaffär om det inte har varit alldeles tvunget. Jag har upplevt det som enormt förnedrande att prova plagg efter plagg som inte passar. Oftast har det varit med fru som med sitt oändliga tålamod har fått gå och handla kläder – och byta – när dom inte har passat.
Min garderob har under dom senaste 10 åren varit med andra ord – sparsmakad!

Håller på och funderar och beräknar ett effektivt träningsschema som jag ska börja med vid 100 strecket. Just nu består det mest av promenader några ggr / vecka, törs inte ta allt för mycket för att spara knäna, med vid 100 strecket har jag planerat att trappa upp tempot rejält och verkligen satsa på att börja jobba upp min kondition ordentligt.
Rökningen har jag redan lagt ner, snus vet jag inte ännu om jag känner mig tillräckligt motiverad för, vi får väll se.