Vad har hänt med mina fötter???

Jag har storlek 41/42, har haft det sedan jag vuxit klart, någonstans i mitten av tonåren. Jag och polaren var ute och kollade hojar häromdagen, så jag passade och kollade lite på den utrustning som jag fortfarande behöver köpa in. Hjälm och handska är ju klart, så nu var det dags för boots tyckte jag. Grabbade ett par 42:or från hyllan och försökte pressa ner foten – men icke då!! Fick inte ens ner fossingen. Tog ett par 43:or – samma sak, tillslut med ett par 44:or gick foten ner, men det var ju bara att glömma det där med att få upp dragkedjan. För det så hade jag nog blivit tvungen att dra på mig ett par båtar!!
Vad är det frågan om?? När det gäller vanliga skor som jag har till vardags så går det alldeles ypperligt med ett par 42:or, sitter som en smäck och kan nästan vara lite stora, boots – funkar inte alls..!!

Icon Superduty 3 Boots

Icon Superduty 3 Boots

Så just nu håller jag på funderar på ett par sådana här från fc-moto. Vet inte riktigt om jag ska tordas beställa dom, funderar fortfarande. Det är ju också den där säkerhetsaspekten att tänka på, jag kommer ju att vara jävligt grön på bågen nu från början, och risken att något händer finns ju trots allt. Priset är ju trots allt ganska tilltalande och jag har ju trots allt sett folk åka omkring i betydligt värre saker.

Snart har vi ombildningsprocessen klar där jag bor också, och med det så är finansieringen av hojen klar. Och då blir det åka ut och kolla på skarpt läge – med dineros i handen, och en polare med som kan köra hem den ;) . Jag är fortfarande helt insnöad på en VFR, men kommer kanske att vara ekonomisk och försöka få tag i en lite äldre 750 istället för en 800. Nya 1200:an e ju ball – men inte riktigt realistisk för mig :(

På väg till en 24 – timmars

Jag och frugan är på väg till en 24 timmars med Viking. Jag vet, det är lite “tacky” men vi kände att vi ville göra något istället för att bara vara hemma. Och då frugan envisas med att jobba i tid och o-tid så är det svårt att planera något rejält. Pfff, längtar tills jag har kort och båge klart, så kan jag klara mig undan sådana här resor med en vettig ursäkt :/
Ska bli intresant och se hur det går med maten i alla fall. Jag har försökt att tänka till riktigt ordentligt, och jag planerar att inte dricka något under resan, så det BORDE gå bra, det är i alla fall min målsättning. Jag valde bort buffén ikväll, utan det blir ala carten. Tycker det känns knepigt att betala 270 sek för en buffé när jag äter för kanske 60-70 sek och dricker mineralvatten – nej, då får det bli ala carte istället. Som kock så är jag inte heller speciellt förtjust i buffér, 1000 pers som står och gräver i faten… brrr…! Många gånger så har ala carten varit helt ok när vi varit ute på sådana här kryssningar. Ett undantag var väll Tallink, där det faktsikt var riktigt dåligt, men men, dom kanske hade en dålig dag, vad vet jag.

Strategin blir i alla fall att inte börja dravla om lchf, glukosintolerans och så vidare, utan att själv helt enkelt välja ut något från menyn och försöka få till det. Bäst vore det ju med en enkel köttbit och en rejäl klick kryddsmör och lite sallad. Tyvärr brukar ju inte smöret vara smör, och majonäsen brukar inte vara majonäs, men jag gissar väll på att jag får stå ut med det.

E-nummer!

Joakim olsson på bloggen Matfusket är en kille som jag har hållit ögonen på den sista tiden. Han har alldeles brillianta inlägg i sin blogg, och med tanke på att han bara är 17 år så blir jag grymt imponerad över hans engagemang och kunskaper.

Nu presenterade han en e-nummer guide över dom vanligaste tveksamma e-nummer – i visitkortsformat! Ladda hem, printa, klipp ut och ner plånboken. Suveränt!!

Klicka på bilden för att komma till sidan där du kan ladda hem lathunden som visitkort i .pdf format.

Veckans vägning – Ajdå..!

Viktgraf 2010 v 14 .png

2010v14

Ajdå, det var ju inte så bra. Men i och för sig ganska väntat. Det har blivit en näve godis lite här och där, och säkert alldeles för många glas whisky. Vi har också varit ute hos en hel del bekanta och ätit, och jag kan ju lova att det inte finns mycket till förståelse i det Filipinska communityt för min diet. När jag försöker förklara varför jag inte äter ris så tittar dom mest på mig som om jag vore dum i huvudet.

Nåja, ett litet bakslag på 0.6, det tar vi hand om den här veckan, no problemo! Nu är påskelvetet över och folk har väll förhoppningsvis ställt undan dom där godisskålarna som står och dräller när man hälsar på.

Intruder alert

Ska ut med en polare idag, dom få timmar Din MC har öppet, och klämma och känna lite på några intruders. Själv så hoppas jag att dom har fått någon viff, det har varit lite sparsmakat på marknaden med dom just nu – om man inte köper nytt då förstås.
Det här är en hobby vi har sysslat med i stort sett hela vintern, någon gång i månaden. Min polare tog lappen för några år sedan när han separerade från sin halvgalna fru. Han började med en Transalp, och avancerade upp till en Varadero, jävligt trevliga hojjar båda två. Tyvärr så räckte inte pengarna till för han en sommar, så han vart tvungen att göra sig av med båda två.

Nu har han i  alla fall kommit på grön kvist igen, och bestämt sig för att det är chopper som gäller.. (?). Det passar honom i alla fall bättre, gubbe med skägg som han är, men jag tror fortfarande att han skulle har roligare med något som man orkar med att sitta på en hel dag, men men, det är hans pengar…jag vet i alla fall vad jag vill ha.. :)


Vad är det som pågår??

Jag som trodde att jag lite skulle få en lite lugn helg, luta mig tillbaka och ta det coolt, men inte då.

Först springer Karin Schenck Gustavsson ut på löpet i aftonbladet och utan egentligen saklig grund. Visserligen har jag väll aldrig varit direkt imponerad över kvällspressens journalistik, men sånt här sätter ett nytt bottenmärke i skrämselpropaganda.
I alla fall så kommer både kostdoktorn och dr.Dahlgvist med ordentliga svar på tal och nu tror man att allt är över, men inte då. Då kastar sig mediahoran och den s.k. “Näringsexperten” Fredrik Paulún in i debatten med ett inlägg, och nu börjar det nästan bli lite pinsamt. Fredrik, du har verkligen ingen skam i kroppen. Och att du är så feg att du inte vågar ha en debatt om dina påståenden gör saken bara ännu mera pinsam.
Svara på dom frågor du har fått istället, och visa att du verkligen tror på dina påståenden så blir det säkert fler som faktiskt tror och lyssnar på vad du säger. För min egen del, jag kommer aldrig, någonsin, att betala för att andra ska sko sig på min övervikt – aldrig mer.

Det är lite tröttsamt med alla fettskrämda läkare och “förståsigpåare” som ska springa runt och slå på stora trumman med inlägg i debatten som helt saknar grund, annat än i en rad 50 år gamla och profitbaserade undersökningar. Jag har ett öppet sinne, men kom då i så fall med ordentliga och sakliga undersökningar, annars blir det bara pinsamt.

Jag tycker dr.Dahlqvist summerar det ganska bra:

Det är inte lätt att erkänna att de kostråd man har gett under 40 år snarast har gjort människor sjukare än friskare

Veckans Vägning

And down we go….

Japp, så rasslar det till lite grann igen, fan vad härligt det känns igen. Fast på något sätt så börjar jag inse nu hur lång tid det här kommer att ta. Just nu går jag ner i genomsnitt 1,19 kg/vecka, och fortsätter jag i den takten så kommer det att ta ca 1 år, och då tänker vi positivt. Och det är då i allra bästa fall, och att jag inte stöter på några barriärer eller formsvackor. SSS brukar säga att det tar ca 1,5 år för en kille som mig att komma ner i matchvikt, så kanske sommaren 2011 kan vi gå lite mer barbröstade igen… :)

Mamma hälsade på

Japp, lilla mossan hälsade på i helgen. Jag och min kära mor är jäkligt lika varandra, arbetsnarkomaner som har dragits med en kraftig övervikt under princip hela våra liv. Antalet bantningsförsöken törs jag inte ens räkna på, men dom är otaliga, och väldigt få har lyckats.
Mamma pensionerades i somras – äntligen – kraftigt överviktig, utarbetad och med ett gediget pillerpaket som hon får ta varje dag. Ovanpå det tar hon insulin dagligen för sin typ 2 diabetes. Allt det här har gett mig en liten försmak av vad jag har att vänta mig när jag själv kommer upp i samma ålder. När jag var och hälsade på julen 2008 orkade mamma knappt att gå emellan hennes och min systers hus, en promenad på ca 15 minuter.

Min mammas tillstånd har väll varit en av mina starka drivkrafter till att pröva LCHF diet. Och när jag berättat om mina framgångar för mamma så har jag fått henne att också testa på dieten. Mamma har ätit LCHF i ca ½ månad nu – och mår STRÅLANDE..! Hennes blodsockervärden ligger precis där dom ska nu, vilket gör att hon får korrigera sitt insulin. Om hennes värden fortsätter i samma anda kommer hon att till sommaren ha plockat bort nära hälften av hennes mediciner, plus att hon ovanpå det kommer att må så otroligt mycket bättre än förut.

Mamma och jag äter lite olika, jag är väldigt strikt i min mathållning, väger och mäter mitt dagliga intag, medans mamma är mer lite “laid-back” och ser till att hålla sig borta från kolhydrat-rika produkter. Och med tanke på hur avslappnad inställning hon har till sin nya diet så är resultaten verkligen förbluffande, om än inte helt oväntade från min del. Hur som helst, jag är så otroligt glad för mammas skull, och hoppas verkligen att det här kan leda till något bra och att hon får en chans att njuta av sin pension, för det är hon verkligen värd…..