Ja, det kan man ju fråga sig?
Tja, det har varit jäkligt tungt på flera fronter här hemma på sista tiden, och väldigt nära skilsmässa. Jobbigt som fan, men jag det kanske kommer att lösa sig, i alla fall så som det ser ut nu. Tiden kommer att få utvisa hur det hela slutar. Jag hoppas att det här strulet kommer att lösa sig, men inget är klart ännu.
Viktmässigt har det gått väldigt upp och ner. Jag har pendlat emellan 118,5 – 120,0 under dom senaste veckorna. Konsekvent har jag lyckats hålla mina kolhydrater på någonstans emellan 10-30g / dag, även om mitt kaloriintag många dagar har skjutit i höjden.
Mitt stora problem som jag har beskrivit förut, är att jag är en kronisk tröst-ätare. Blir jag riktigt arg, ledsen eller deprimerd så kan jag fullkomligt vräka i mig mat – skitjobbigt alltså. Det finns liksom ingen hejd ner jag deppar ner mig, utan bara ett omättligt “sug”. Kanske man skulle ta och hälsa på en hjärnskrynklare om det…äh, har fått nog av läkare
Fördelen är ju i alla fall, med lchf dieten så finns det vägar att gå när suget faller in.
På tal om läkare, jag tror jag ska ta och boka in ett läkarbesök faktiskt. Skulle gärna vilja ta ett blodprov för att kolla min värden, och kanske gämnföra litte grann mot hur det såg ut i höstas. Trots allt så har jag ju fortfarande gått ner 20kg sedan dess, och lagt om kosten radikalt. Min gamla resultat borde ju finnas i min journal… eller??
En annan anledning till att jag har kännt mig deppig är också bekymret för hur det ska gå när jag börjar jobba igen. När jag gick på pappaledigheten i september förra året så var jag VÄLDIGT slutkörd – många skulle nog ha kallat det för att “gått in i väggen”. Nu är det alltså dags för skiten igen, och jag har verkligen ingen lust att gå tillbaka till samma branch igen. Mina prioriteringar har ändrats radikalt under det här året, och stå och slita ut mig genom att röra i grytor 10-12 timmar per dag är verkligen inget jag känner för, jag har fått nog av det.
Restaurangbranchen har definitivt sin charm, och det har varit många roliga stunder – men det har sitt pris, och det är pris om jag inte är beredd att betala längre, jag tycker helt enkelt inte att det är värt det, så duktig kock är jag inte.
Helst skulle jag vilja göra något helt annat, problemet är vad?? Hade en vild ide att utbilda mig till kostrådgivare, något jag funderade på under vintern här, men hur ska jag finansiera det?? Att jobba som kock har ju inte byggt upp några högar av pengar direkt, mer tvärt om, högar av skulder…
Och finns det någon arbetsmarknad för kostrådgivare idag?? Har inte sett något överflöd av annonser direkt.
Så just nu vet jag inte, har faktiskt inte en susning om vad jag ska hitta på…
