När sedan läser via en länk hos kostdoktorn “Patient avled efter fetmaoperation” så blir jag bara mer och mer övertygad om att det beslut jag tagit och inte ansöka för en bypass är rätt. Oskuret är bäst….

Och ovanpå det:

Pappa är jag, och väldigt intresserad av mat, och jag blir skrämd över hur låg standard det är på maten i skolorna. Däremot vill jag vara noga med att det i 90% av fallen inte är personalens fel, det är dom politiker som styr och ställer i våra kommuner som är ansvariga för att situationen är som den är.

Den här lilla presenten låg i en påse på min varubur från Menigo i fredags. Visst har jag fått “give aways” och varuprover förut, men det här är första gången som det kommer med på en varubur, utan att jag har pratat med en säljare eller representant från företaget först.
Vad det beror på kan jag bara spekulera i. I mitt kök, där jag arbetar, kommer jag aldrig, någonsin att börja använda liknande produkter. Jag använder riktigt smör och riktigt grädde från svenska gårder. Jag ser egentligen ingen som helst anledning att ens fundera på att använda sådan här produkter. Anledning till det är ganska enkel, bara att titta på innehållsförteckningen.

Unilever 32%

Vispgrädde, krav

Tja, bilderna talar väll sitt eget tydliga språk. Det finns nog bara ett enda användningsområde för Unilevers produkt där jag kan tänka mig att den kommer till användning, och det är där man av olika anledningar inte får in varor så pass ofta att man kan hålla med färsk grädde.
Men inte på ett ställe som jag arbetar där jag har möjlighet till två leveranser per dag sex dagar i veckan – vad ska jag med en sådan styggelse till grädde till????

Det är flera gånger nu som jag har uppmanat mamma att titta på lchf och gi. Hon har åldersdiabetes och går nu på en hel radda mediciner för allehanda krämpor. Jag är helt övertygad att hon skulle kunna ta bort en radda av dom om hon bara kom ner i vikt. Mamma har precis som jag bantat i stort sett hela sitt liv. Hon var till och med inlagd på Österåsen under två veckor på 80 talet, men inte vart hon smalare för det.

Idag fick jag i alla fall bekräftat mina misstankar till varför mamma har varit så tveksam till lchf. Satt och åt frukost med syrran där jag förklarade att det inte blir några cheerios till dottern hemma, det är 70% kolhydrater i dom och jag tycker det ser ut som hundmat, vill inte lära min dotter att äta det. Syrran frågade om jag ger henne lchf mat, och jag svarade lite kryptiskt att hon får äta det hon vill äta. Ibland vill hon äta som mamma, ibland som pappa.
Syrran vart ganska upprörd, och sa att man minsann vart dum i huvudet av att inte äta kolhydrater. Hon vägrade lyssna vidare på mig när jag förklarade att det var en myt som bygger på o-kunskap. Jag har aldrig varit något någon duktig debattör, jag har en förmåga att glömma mina argument, men jag vet att det är fel. Sen är jag nojig, ofta får jag intrycket att folk, även min syster, tycker att man har lägre intelligens för att man är tjock, plus att jag alltid har varit familjens “svarta får”.
Jag drog inte igång någon diskussion i alla fall, även om jag kanske borde ha gjort det. Jag kände att det kunde väldigt snabbt ha eskalerat iväg.

Vi håller till på Villa Skevik, ute vid Gustavsberg utanför Stockholm, och jag är inte så imponerad över deras hantering av specialkost. Jag anmälde i god tid innan att jag önskade mat helt utan kolhydrater och socker, visst, inga problem sa dom.
Förmiddags fikat, lite grönsaksstavar, hade kanske varit trevligt med lite dipp till, hmm??
Lunchen var väll inga problem, då det var buffé, lite kyckling och grönsaker och en rejäl klick med smör från brödstation så vart jag nöjd.
Middagen då, tja, näringslära kanske inte vad deras bästa ämne. Sill till förrätt, sedan när använde man inte socker vid sill inläggningar? Jag tuggade i alla fall i mig mina sillbitar, som i och för sig var väldigt trevliga.
Varmrätten, ett jättefint stekt lammrack, och en sidesallad där jag försiktigt petade bort tomaterna.
Desserten däremot vart ju bara så fel, en rejäl tallrikar med skuren frukt, annanas, passionsfrukt och druvor ….. någon som hört talas om fruktsocker??? Så jag tackade vänligt nej och nöjde mig med en kopp kaffe istället.

Tror jag ska ta ett litet samtal med kökschefen imorgon. Ska sova på saken…

I alla fall, senaste året har varit väldigt tufft privar sett, jag tappade all motivation helt och hållet. Jag var välldigt länge inne på att sätta igång och få en gastric sleeve, men, jag VILL VERKLIGEN INTE DET, så det tar emot något så enormt. Jag klarar inte ens av att ta steget för att sätta igång en utredning men det är kanske lika bra det. En magsäcksoperation för mig är som att skriva ett kontrakt med djävulen….

134.8 idag, trodde det skulle vara med faktiskt. Har känt mig väldigt “tung” och uppsvälld den senaste veckan, så jag trodde faktiskt att det skulle vara mer, även om det ju är tillräckligt. Börjar ju liksom från början igen.

Nej , det är mycket tankar som susat runt i skallen det sista halvåret, och självförtroendet är ganska långt ner just nu. Försökte faktiskt att få lite hjälp via omsorgen här i västerort, men det är ju som att stånga pannan i väggen. Och skulle man ju verkligen få hjälp så är det väll bara operation som det pratas om, upp med tjockisarna på slaktbänken bara.

Födelsedagen avlöpte i alla fall helt smärtfritt, vilket är fördelen när man talar om för sina vänner och kollegor vad man håller på med. Ingen försökte ens att stoppa i mig tårtbitar eller annat sött, utan alla respekterade min kosthållning, mycket skönt. Det var även meningen att jag och fruga skulle ha gått ut och käkat och gjort ett biobesök, men det sprack med barnvakten så det fick bli en lugn hemmakväll istället. Fick en riktigt bra present av min kära fru i alla fall, en par “walking” skor, tanken är att jag ska ta och sätta igång med träningen på måndag igen, precis som jag höll på vid den här tiden förra året. Min stora önskan är ju att samtidigt som jag går ner i vikt också får nån form av kondition, skulle vara skönt att orka springa också.

Nu har jag preppat i alla fall. Det ligger nästan 30 st fakirbiffar singelpackade i frysen, bara att plocka fram och värma. Ska nu bara se till att jag har någon god sås och kanske en del kryddsmör också.
Enkelheten är ibland ett måste för mig. När jag blir deprimerad, upprörd eller what ever, så vill jag äta (tröst-äta). Det är viktigt att jag har något att ta till, som går snabbt och smidigt.

Whiskyn är numera slut i barskåpet också (fniss), och jag tror jag ska låta den vara det ett tag . Det är gott, men det kan ju bli lite för mycket av det goda.

På vägen hem igår så var vi sedan fruktansvärt hungriga, och tja, det finns inte speciellt mycket att välja på i snabbmats-väg för en lchf’are, så försökte käka lite kinamat utan ris. Kruxet var att dom hade bombarderat tallriken med socker – riktigt sötsliskigt var det.

Hade ett riktigt snack med frugan nu i helgen, behöver en hel del support nu från familjen om jag ska lyckas komma igång igen, har snart lagt på mig allting som jag gick ner förra året.

Skapade mig ett konto på lchf.se, mycket för verktygens skull. Jag har ju tidigare uttryckt mina åsikter om komersialisering av folks dieter, men i min bedömning är det hör långa vägar ifrån hur andra företag arbetar. Börjar med 1 år, sen får vi se hur det går.

Invägning imorgon…