Förra året, ungefär vid den här tiden, gjorde jag ett ganska tappert försök att komma ner i vikt. Ett försök av många ska jag väll tillägga. Under mitt snart 40-åriga liv har jag försökt ett antal ggr att komma ner i vikt, men egentligen bara lyckats en gång, tror det var 1994, det året jag också vart årets viktväktare i min gamla hemstad. Nåväl, det hände en hel del förra året, en massa saker egentligen som tillsammans gjorde att jag helt enkelt inte mådde så bra. Och för att lyckas ta sig ner ifrån en rätt så grav övervikt som jag har, så hänger det väldigt mycket på ens psykiska hälsa. Är du inte tillräckligt fokuserad mentalt så kan det bli mycket svårt att klara av det mentalt, och den mentala träningen är lika viktig som den fysiska.
Vad har ändrats
Först och främst, efter 9 kämpiga månader så fick vi en dotter den 14:e Juni. Hon var väldigt efterlängtad (5 år), och graviditeten samt förlossningen har varit väldigt tuff för min kära fru, så det ställdes en hel del krav på mig lika väl. Allting är i alla fall frid och fröjd där nu och mycket av min tid ägnas åt blöjbyten, matning och nattning osv osv..
Lågkonjunkturen kan väll inte heller ha missats av någon. Jag i min bransch kände av den väldigt kraftigt, min inkomst halverades inom loppet av en månad. Det i samband med att försäkringskassan vägrade betalade ut någon ersättning till min fru – som vart sittandes i rullstol pga bäckenupplösning – resulterade i att vårat hushåll helt plötsligt fick klara sig på 1/3 av den inkomst vi hade haft innan.
Dom kontrakt jag har haft tillgängliga under det sista året har inte heller varit direkt upplyftande. Jag har blivit tvungen att gå på uppdrag som jag normalt sett aldrig skulle ta, bara för att klara av våran privata ekonomi.
Idag
så känns det i alla fall bätte. Jag känner verkligen nu att jag har möjlighet att göra framsteg. Min fru har börjat jobba, och jag gick på pappaledighet i fredags. Det blev så av olika skäl, men det vart helt enkelt bästa lösningen. Det fina med det är ju att jag nu kan lägga ner mycket tid på såna saker som jag annars aldrig hinner med, markservisen och mathållningen hemma. Jag lagar i andra fall mat 8-12 timmar per dag, på jobbet – och ca 20-30 minuter hemma (i bästa fall).
Träning är också en sak som jag annars aldrig hinner med, men som det nu ska bli ändring på är det tänkt. Mitt val har fallit i dagsläget på stavgång, mycket på grund av dess enkelhet och skonsamt och effektiv fettförbränning. Sen att jag känner mig urfjantig med stavarna är en annan sak, och jag förlägger gärna mina träningspass till tidiga mornar. Ett hyfsat träningsschema är under utarbetning, men en grundinställning är i alla fall att jag ska köra minst 3 stycken 1-timmas pass i veckan.
Kosten
Kosthållningen då, jo jag kommer att köra vidare på en LC, det är helt klart. Jag kommer inte att ÖKA mitt fettintag, men jag kommer inte heller att bekymra mig nämnvärt om det. Däremot kommer jag att satsa hårt på riktig, hemlagad mat. Undvika livsmedel utan tillsatser och verkligen lägga ner tid på mathållningen. Ekologiskt är bra och trevligt, kvalitet är ännu viktigare. Fasta mattider – jätteviktigt.
Summering
The Duckling is back…
Bryggkaffe är för fasen inte ens gott utan mjölk.. smakar tvål..! Och att ta i en sockerbit är ju som att sätta ett skjutjärn emot pannan. Te funkar lite bättre, och innehåller bara 0.3g / 100g – i stort sett ingenting alltså. Framför allt så dricker jag inte te i samma utssträckning som jag dricker kaffe, än så länge i alla fall. Tidigare har jag sagt att det bara är bögar och engelsmän som dricker te, får nog ta en omvärdering på det (ooops).