Nej snälla Aschberg, bjud in Andreas Eenfeldt,  Annika Dahlqvist eller Skaldeman om ni ska diskutera LCHF. Katrin har inte den kollen…..

Men jag ska i alla fall ta och kolla upp hennes bok och se om den förtjänar en plats i biblioteket…

Annars rullar det på riktigt bra, och det är snart dags att dra ner på kalorierna en hel del.
Har blivit en del småsnaskande, framför allt på jobbet. Det står ju en massa gotte-skålar precis överallt, och det krävs en hel del karaktär för att hålla fingrarna borta.
Ni vet dom där små guldpengarna, mintchoklad som brukar få till kaffet, kallas också för mintcrisp ….. jag har tusentals ….. på en armlängdsavstånd!!! Plus en massa annat jocks som jag inte ska äta, synd om mig ..

Men något hände den dan jag slutligen vart förälder, allting ändrades, hela min värd och alla mina prioriteringar ändrades. Från att ha varit en arbetshäst som slet emellan 220-280 timmar varje månad, så vart jag en velour-farsa som hellre föredrog att vara hemma med dottern och helst inte arbeta alls.

Det här fick ju givetvis konsekvenser. Jag, som garanti anställd på ett bemanningsföretag, förväntas kunna ta alla jobb, det är hela grundidén. När jag började prioriterade mitt privatliv före arbetet och inte längre var direkt sugen på att arbeta helger och kvällar så fick det ganska stora konsekvenser både arbetsmässigt och ekonomiskt – vilket i sin tur ledde till att jag blev deprimerad. Varför kunde jag inte hitta ett jobb där jag jobbade dagtid, hade hyfsad lön och där jag kände mig uppskattad??

I Mars, 2011, dök då mitt nuvarande jobb. Det är som ensammen kock i representations matsalen på en av Sveriges största banker kontor i centrala Stockholm. Banken hade haft matverksamheten på is under ett antal år, men ville nu starta upp den igen. Min chef på bemmaningsfirman, en av dom bästa chefer jag någonsin haft, såg att det här jobbet skulle vara något för mig. Jag stormtrivdes!! Jag får laga enormt bra mat, en del beställningar på kvällar med 96% är dagtidsjobb, garanterat inga helger och litet, tajt arbetslag som jag trivs i.
I oktober lystes tjänsten som jag var inhyrd i och jag såg till att få in en ansökan. Jag vågade inte hoppas på jobbet, men slutligen efter en löneförhandling där jag fick gå ner i lön 2000 så accepterade jag jobbet.

Javisst, jag har gått ner i lön, men jag har ett enormt bra jobb. Jag har precis vad som motsvarar en heltidstjänst som om kock på bemanningsfirman, och det är också det som jag är anställd som. Äntligen så börjar mitt liv få någon form av struktur. Från att ha haft en ganska “kaotisk” arbetssituation börjar det nu bli mer struktur och ordning. Jag vet vart jag ska varje dag, jag vet när jag slutar och jag kan planera min tid på ett helt annat sätt än förut.

Idag, hade lite sockersug i morse, men jag hällde i mig lite zero på väg till jobbet, fastän jag inte borde, men jag var grymt törstig och vansinnigt less på vatten. Resten av dagen har gått riktigt bra, och jag sitter just nu och smuttar på en famous grouse istället för “after work” öl. Fast det blir nog bara en, hiskligt dyrt med virre på krogen.

Vi har enormt lugnt på jobbet just nu, så jag har utnyttjat tiden lite privat. Kokat ister och gjort Pemikan på 2kg kött, recept och resension kommer inom kort. Men jag kan säga att smaken inte var någon riktig höjdare även om jag är övertygad om att det kommer att fungera jättebra.
Synd bara att jag körde hela batchen på en gång, skulle ha delat upp den. Men jag har några ideér för nästa, även om det kommer att ta ett tag och trycka i mig den här, det vart nämligen ca 25 bitar.

Det här jävla sockerberoendet som jag dragit på mig igen känns som en enorm tröskel just nu. Det är snudd på att man skulle behöva låsa in mig i ett rum i en vecka för att jag ska komma igenom det. Ett vitt litet helvete är precis vad det är. Det går så jäkla snabbt att halka dit igen i ett sockerberoende, och det är så enormt tungt att bli av med. Kommer jag bara över det den här gången, och kommer "back on track" igen så kommer jag att vara mycket tuffare med mig själv för att hålla mig på bana.

Jag har funderat mycket på vad som orsakar det här, och mest tyder på att när jag känner mig stressad av andra faktorer i livet så orkar jag helt enkelt inte bibehålla min fokus på dieten.

Så, vad ska vi göra åt det här då? Den senaste tiden har jag börjat kika mer och mer på en magsäcksoperation. Det bär emot faktiskt, det är inte alls den vägen som jag skulle ha viljat gå, men jag ser snart inget annat alternativ.
Jag har börjat läsa mig in på vilka metoder man använder, fördelar och nackdelar, och om det är något som jag överhuvudtaget skulle kunna leva med. Till veckan ska jag försöka komma i kontakt med en läkare så att jag kommer igång med det hela, så får vi se hur det utvecklar sig.

Inte min tallrik, men nästan. Hoppade över potatis och kaninmat på min ..

Har funkat bra hela veckan, men spricker lite grann till helgen. Faktum är att det är enklare för mig på jobbet än här hemma, vet inte varför, men så är det just nu. Lunchen i fredags vart riktigt nice till och med. En tempererad kalv med oxsvavs sky och ankleverpaté … yummy!!

Mitt sockersug är tillbaka, med råge – och när man har svårt att hitta motivationen så är det förbannat svårt att komma tillrätta med. Jag har satt en deadline för nu på måndag.

Mitt mål på måndag är att ligga konstant under 10 kolhydrater / dag, helst under 5. Jäkligt svårt när man är ansvarig för smaken på maten, men fan. Har lite nya ideer för webbsidan också, med grafer osv, får se hur det går att implementera. Som alla vet så har det nästan blivit lite religöst för mig att jag totalvägrar att betala för allt som är relaterat till mitt viktproblem, och jag är en stor älskare av gratistjänster.

Har flera ggr funderat på lite adwords på sidan, och det kommer nog att bli så. Kostnade för webbhotellet börjar bli kännbar, så jag behöver defenetivt få in lite plus på det kontot.

Fasen, inskolningen för lillflickan är lika mycket inskolning för mig :0

I skrivandets stund så vet jag inte hur det ska sluta, men åker i alla fall bort imorgon, bara jag och lillan, och det ska bli jäkligt skönt med lite “time off”.¨

Har ingen aning om just nu hur det här kommer att sluta, men onekligen så ser det illa ut. Många blåsväder har det varit, och kanske så måste man tillslut ge upp hoppet om att få det att fungera.

Tja, det har varit jäkligt tungt på flera fronter här hemma på sista tiden, och väldigt nära skilsmässa. Jobbigt som fan, men jag det kanske kommer att lösa sig, i alla fall så som det ser ut nu. Tiden kommer att få utvisa hur det hela slutar. Jag hoppas att det här strulet kommer att lösa sig, men inget är klart ännu.

Viktmässigt har det gått väldigt upp och ner. Jag har pendlat emellan 118,5 – 120,0 under dom senaste veckorna. Konsekvent har jag lyckats hålla mina kolhydrater på någonstans emellan 10-30g / dag, även om mitt kaloriintag många dagar har skjutit i höjden.

Mitt stora problem som jag har beskrivit förut, är att jag är en kronisk tröst-ätare. Blir jag riktigt arg, ledsen eller deprimerd så kan jag fullkomligt vräka i mig mat – skitjobbigt alltså. Det finns liksom ingen hejd ner jag deppar ner mig, utan bara ett omättligt “sug”. Kanske man skulle ta och hälsa på en hjärnskrynklare om det…äh, har fått nog av läkare
Fördelen är ju i alla fall, med lchf dieten så finns det vägar att gå när suget faller in.

På tal om läkare, jag tror jag ska ta och boka in ett läkarbesök faktiskt. Skulle gärna vilja ta ett blodprov för att kolla min värden, och kanske gämnföra litte grann mot hur det såg ut i höstas. Trots allt så har jag ju fortfarande gått ner 20kg sedan dess, och lagt om kosten radikalt. Min gamla resultat borde ju finnas i min journal… eller??

En annan anledning till att jag har kännt mig deppig är också bekymret för hur det ska gå när jag börjar jobba igen. När jag gick på pappaledigheten i september förra året så var jag VÄLDIGT slutkörd – många skulle nog ha kallat det för att “gått in i väggen”. Nu är det alltså dags för skiten igen, och jag har verkligen ingen lust att gå tillbaka till samma branch igen. Mina prioriteringar har ändrats radikalt under det här året, och stå och slita ut mig genom att röra i grytor 10-12 timmar per dag är verkligen inget jag känner för, jag har fått nog av det.
Restaurangbranchen har definitivt sin charm, och det har varit många roliga stunder – men det har sitt pris, och det är pris om jag inte är beredd att betala längre, jag tycker helt enkelt inte att det är värt det, så duktig kock är jag inte.
Helst skulle jag vilja göra något helt annat, problemet är vad?? Hade en vild ide att utbilda mig till kostrådgivare, något jag funderade på under vintern här, men hur ska jag finansiera det?? Att jobba som kock har ju inte byggt upp några högar av pengar direkt, mer tvärt om, högar av skulder…
Och finns det någon arbetsmarknad för kostrådgivare idag??  Har inte sett något överflöd av annonser direkt.

Så just nu vet jag inte, har faktiskt inte en susning om vad jag ska hitta på…