Vecka 3

Så tog man äntligen mod till sig. När jag först började den här bloggen så var jag väldigt tveksam till att posta bilder på mig själv. Tyckte att det skulle kännas patetiskt osv. Men nu, efter att ha läst ett dussintals olika bloggar och sett en radda med filmer på Youtube om personer med liknande och en del betydligt värre problem så inser man att jag inte har det minsta att skämmas för.

Så här är jag inne i vecka 3 av dieten. När bilden är tagen så har jag gått ner 5 kg, och jag har precis börjat känna att kläder börjar bli större. Den största förändringen är nog att jag MÅR väldigt mycket bättre. Med den dieten jag kör så känner jag mig aldrig däst eller trött efter att ha ätit. Visst kan jag vara lite ordentligt mätt ibland men aldrig så toktrött som jag kunde vara förut efter en måltid.

Jag och min kära fru har kommit överens om att vi ska ta det lugnt med att köpa kläder nu. Det är bättre om vi kan fira lite grann när jag uppnår mina delmål och köpa något trevligt klädesplagg. Under dom senaste 56 åren har undvikit klädesbutiker som pesten. Det hela började med en session hos grosshandlarn för ett antal år sedan. Jag var i ett stort behov av en ny skjorta och grosshandlarn brukar ha dom storleker som jag behövde. Jag kommer in och får genast hjälp av en äldre herre. Jag förklarar mitt problem och han försäkrar mig om att det ska dom ordna. Det enda han gör sedan är att mäta min hals med måttbandet som han lojt slänger runt halsen och pinar sedan i väg för att han hämta några smakprov.

Skjortan som han kommer tillbaka med är minst 5 nr för liten!! Jag sticker ut huvudet från provhytten för att fråga om  han inte har någon storlek större, men nej se det har dom minsan inte.
Varför hade han inte kunnat sagt det med en gång? Med sina tränade ögon och år som expededit i klädesaffär så måste väll han ändå ha sett att dom inte hade någon skjorta som skulle passa mig. Varför skulle han prompt ha in mig i en provhytt för att uppleva förnedringen att vara flera centimeter från att överhuvudtaget kunna stänga skjortan?? För att sporra mig att banta??? Jag kan ju lova att det gick väldigt fel… Det enda resultatet var att jag blev bara mer deprimerad och tröståt ännu mer. Sedan dess har jag knappt satt min fot i klädesaffär om det inte har varit alldeles tvunget. Jag har upplevt det som enormt förnedrande att prova plagg efter plagg som inte passar. Oftast har det varit med fru som med sitt oändliga tålamod har fått gå och handla kläder – och byta – när dom inte har passat.
Min garderob har under dom senaste 10 åren varit med andra ord – sparsmakad!