Minus 0,8 sedan förra veckan. Men jag har i och för sig inte varit så puritansk som jag egentligen borde, jag har inte vägt något alls. Å andra sidan, egentligen så borde jag inte gå ner något snabbare, 1 kg / vecka är ju något som jag anser mig själv ska vara nöjd med, och då når jag mitt mål någon gång vid den här tiden nästa år.
Sitter och lyssnar på Radio 1′s podcast med Aschberg & Katrin Zytomierska som ju kommit ut med en bantningsbok baserad på LCHF. Visst är det kul med förespråkare för LCHF, men jag känner defenetivt inget förtroende för hennes argument.
Hur kan man sätta sig i radion med argument som “jag tror”, “jag vet inte” osv osv.
Nej snälla Aschberg, bjud in Andreas Eenfeldt, Annika Dahlqvist eller Skaldeman om ni ska diskutera LCHF. Katrin har inte den kollen…..
Men jag ska i alla fall ta och kolla upp hennes bok och se om den förtjänar en plats i biblioteket…
Börjar bli så där lite seg i skallen, men tänkte försöka ta och skriva ner några rader i alla fall. Har suttit några timmar och kollat på Mordeth 13 och några videobloggare, är så jäkla lätt hänt att jag fastnar.
Premiärbakade en lchf pizza ikväll, till mig och dottern, och den föll i riktigt god ton till min lilla 2,5 åriga vildbatting. Konstigt, jag har vart inne i lchf vändan i ca 2 år, men aldrig tagit mig för att fixa en pizza ….. hmm, märkligt.
Annars rullar det på riktigt bra, och det är snart dags att dra ner på kalorierna en hel del.
Har blivit en del småsnaskande, framför allt på jobbet. Det står ju en massa gotte-skålar precis överallt, och det krävs en hel del karaktär för att hålla fingrarna borta.
Ni vet dom där små guldpengarna, mintchoklad som brukar få till kaffet, kallas också för mintcrisp ….. jag har tusentals ….. på en armlängdsavstånd!!! Plus en massa annat jocks som jag inte ska äta, synd om mig .. 
Alltså, jag gillar verkligen det här jobbet, MEN, det är alldeles för mycket godsaker som ligger och skräpar överallt.
En stor förändring har hänt i mitt liv. Dagen innan julafton fick jag äntligen besked, jag har ett nytt jobb. Dom senaste åren har jag ju jobbat för ett bemmingsföretag, och inget ont om det, det är ett jättebra jobb om man är hungrig och älskar att jobba hårt, och jag var sådan tills för 2,5 år sedan när min dotter kom. Jag hade inga som helst problem att trycka ner 300 timmar i månaden, och verkligen jobba stenhårt.
Men något hände den dan jag slutligen vart förälder, allting ändrades, hela min värd och alla mina prioriteringar ändrades. Från att ha varit en arbetshäst som slet emellan 220-280 timmar varje månad, så vart jag en velour-farsa som hellre föredrog att vara hemma med dottern och helst inte arbeta alls.
Det här fick ju givetvis konsekvenser. Jag, som garanti anställd på ett bemanningsföretag, förväntas kunna ta alla jobb, det är hela grundidén. När jag började prioriterade mitt privatliv före arbetet och inte längre var direkt sugen på att arbeta helger och kvällar så fick det ganska stora konsekvenser både arbetsmässigt och ekonomiskt – vilket i sin tur ledde till att jag blev deprimerad. Varför kunde jag inte hitta ett jobb där jag jobbade dagtid, hade hyfsad lön och där jag kände mig uppskattad??
I Mars, 2011, dök då mitt nuvarande jobb. Det är som ensammen kock i representations matsalen på en av Sveriges största banker kontor i centrala Stockholm. Banken hade haft matverksamheten på is under ett antal år, men ville nu starta upp den igen. Min chef på bemmaningsfirman, en av dom bästa chefer jag någonsin haft, såg att det här jobbet skulle vara något för mig. Jag stormtrivdes!! Jag får laga enormt bra mat, en del beställningar på kvällar med 96% är dagtidsjobb, garanterat inga helger och litet, tajt arbetslag som jag trivs i.
I oktober lystes tjänsten som jag var inhyrd i och jag såg till att få in en ansökan. Jag vågade inte hoppas på jobbet, men slutligen efter en löneförhandling där jag fick gå ner i lön 2000 så accepterade jag jobbet.
Javisst, jag har gått ner i lön, men jag har ett enormt bra jobb. Jag har precis vad som motsvarar en heltidstjänst som om kock på bemanningsfirman, och det är också det som jag är anställd som. Äntligen så börjar mitt liv få någon form av struktur. Från att ha haft en ganska “kaotisk” arbetssituation börjar det nu bli mer struktur och ordning. Jag vet vart jag ska varje dag, jag vet när jag slutar och jag kan planera min tid på ett helt annat sätt än förut.
Ungefär så känns det just nu.
Jag har varit riktigt nere den senaste tiden och skitit allt. Vikten, hälsan och privatlivet, det har inte varit speciellt mycket som har varit positivt. Och berget med problem har bara växt och växt, just nu känns det som om jag har ett Mount Everest att klättra över. Till och börja med så måste jag nu i alla fall börja att sätta en fot framför den andra, små steg till att börja med, men det måste gå framåt.
Det här är så himla mysko, och lite frustrerande sedan jag bara är inne på andra veckan sedan min nystart. Jag har oftast en tendens att bli ohyggligt trött på vanligt vatten, och när man dricker ca 4 liter vätska per dag så vill man kanske inte tvinga i sig vattnet, utan det är ju trevligt om det smakar gott också. Därför har jag tagit en genväg och under dom sista två dagarna och druckit lite cola zero och fun light. Ovanpå det, så fyllde jag år häromdagen, och fick en flaska Famous Grouse. Enligt allt vad jag läst så ska ju whisky vara ok? Eller? Jag menar, visst – massor av kalorier, men inga kolhydrater?? Det märkliga är ju att min viktkurva helt plötsligt vänder och pekar uppåt? Det här är något som kräver mer forskning….
Födelsedagen avlöpte i alla fall helt smärtfritt, vilket är fördelen när man talar om för sina vänner och kollegor vad man håller på med. Ingen försökte ens att stoppa i mig tårtbitar eller annat sött, utan alla respekterade min kosthållning, mycket skönt. Det var även meningen att jag och fruga skulle ha gått ut och käkat och gjort ett biobesök, men det sprack med barnvakten så det fick bli en lugn hemmakväll istället. Fick en riktigt bra present av min kära fru i alla fall, en par “walking” skor, tanken är att jag ska ta och sätta igång med träningen på måndag igen, precis som jag höll på vid den här tiden förra året. Min stora önskan är ju att samtidigt som jag går ner i vikt också får nån form av kondition, skulle vara skönt att orka springa också.
Det har varit trögstartat för mig den här gången, med enormt mycket “upps and downs”. Mina humörsvängningar har varit enorma, och jag är ju så jäkla lättpåverkad av humöret.
Nu har jag preppat i alla fall. Det ligger nästan 30 st fakirbiffar singelpackade i frysen, bara att plocka fram och värma. Ska nu bara se till att jag har någon god sås och kanske en del kryddsmör också.
Enkelheten är ibland ett måste för mig. När jag blir deprimerad, upprörd eller what ever, så vill jag äta (tröst-äta). Det är viktigt att jag har något att ta till, som går snabbt och smidigt.
Whiskyn är numera slut i barskåpet också (fniss), och jag tror jag ska låta den vara det ett tag 
. Det är gott, men det kan ju bli lite för mycket av det goda.
Japp, för mycket god mat. Har lyckats hålla en skitbra kosthållning hela veckan, men det sprack i helgen. Massor av whisky, whisky innehåller ju i och för sig inga kolhydrater, men det är väll inte det bästa att dricka i stora mängder heller.
På vägen hem igår så var vi sedan fruktansvärt hungriga, och tja, det finns inte speciellt mycket att välja på i snabbmats-väg för en lchf’are, så försökte käka lite kinamat utan ris. Kruxet var att dom hade bombarderat tallriken med socker – riktigt sötsliskigt var det.
Japp, illa är det. Ligger på hela 128.5 kg – aj aj aj, och jag som var så jäkla nöjd med mig själv förra året.
Glöm förra posten, tror jag har ökat 2-3 kg på en vecka, ätit helt fel och känner mig uppsvälld som en jäkla zeppelinare.
Hade ett riktigt snack med frugan nu i helgen, behöver en hel del support nu från familjen om jag ska lyckas komma igång igen, har snart lagt på mig allting som jag gick ner förra året.
Skapade mig ett konto på lchf.se, mycket för verktygens skull. Jag har ju tidigare uttryckt mina åsikter om komersialisering av folks dieter, men i min bedömning är det hör långa vägar ifrån hur andra företag arbetar. Börjar med 1 år, sen får vi se hur det går.
Invägning imorgon…
Så, nu börjar det kännas bättre igen. Första dagen på nystarten, i förrgår, var riktigt jävla tung. Jag led alla helvetes kval och mådde riktigt dåligt. Igår var jag mest bara hungrig och sugen hela tiden, men det värsta sockerabstinensen hade i alla fall lagt sig.
Idag, hade lite sockersug i morse, men jag hällde i mig lite zero på väg till jobbet, fastän jag inte borde, men jag var grymt törstig och vansinnigt less på vatten. Resten av dagen har gått riktigt bra, och jag sitter just nu och smuttar på en famous grouse istället för “after work” öl. Fast det blir nog bara en, hiskligt dyrt med virre på krogen.
Vi har enormt lugnt på jobbet just nu, så jag har utnyttjat tiden lite privat. Kokat ister och gjort Pemikan på 2kg kött, recept och resension kommer inom kort. Men jag kan säga att smaken inte var någon riktig höjdare även om jag är övertygad om att det kommer att fungera jättebra.
Synd bara att jag körde hela batchen på en gång, skulle ha delat upp den. Men jag har några ideér för nästa, även om det kommer att ta ett tag och trycka i mig den här, det vart nämligen ca 25 bitar.
Bra ratio idag, men jag har ett sockersug som inte är av denna värd….
Kör fakir just nu för att komma på bana igen.
Känner mig uppsvälld som en jäkla ballong! Jag har haft en helt bedrövlig kosthållning dom senaste två veckorna, fastän jag har lovat mig själv att göra rätt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag haft en hel del funderingar den sista tiden på magsäcksoperation, men jag känner mig enormt tveksam inför en sådan. Vad jag vill är ju att kunna leva ett normalt liv. Konsekvenserna av en magsäcksoperation kommer att bli för stora, och jag är rädd att det bara slutar med en depression.
Det här jävla sockerberoendet som jag dragit på mig igen känns som en enorm tröskel just nu. Det är snudd på att man skulle behöva låsa in mig i ett rum i en vecka för att jag ska komma igenom det. Ett vitt litet helvete är precis vad det är. Det går så jäkla snabbt att halka dit igen i ett sockerberoende, och det är så enormt tungt att bli av med. Kommer jag bara över det den här gången, och kommer "back on track" igen så kommer jag att vara mycket tuffare med mig själv för att hålla mig på bana.
Vete fasen vad som hänt med min host, men den har varit offline hela morgonen. Även deras huvudsida ligger nere, precis som alla "mirrors" – vilket innebär att jag inte kan uppdatera min hemsida som jag hade tänkt mig. Mao, något stort måste ha hänt … ?
